Formas för framtiden

Lätt snöfall, lite disigt men U10-spelarna och deras ledare Andreas Björkman, Mattias Krantz och Oskar Lundqvist är ändå klara över att alla trivs och verkligen går in för sin bandy.

Intensiteten och glädjen är enorm. Träningsviljan imponerande och det är fart nästan hela tiden. På isen finns Borlänge Bandys U10-spelare. En grupp som formas för framtiden. Kanske kommande års stomme i ett A-lag.

– Ett gäng vinnarskallar. Det finns nog inget lag i hela landet som tar oss, säger ledaren Andreas Björkman med eftertryck när han följer övningarna ute på isen.

Andreas är en av tre ledare för U10. Övriga är Oskar Lundqvist och Mattias Krantz, Borlänge Bandys skyttekung i allsvenskan 2020–2021, som den här säsongen bara ägnat sig åt att träna klubbens yngre förmågor. I U10 varierar åldrarna, flertalet är 9–10 år gamla och den yngste går fortfarande i förskoleklass; är alltså inte sju år ännu.

– Det här är fantastiska killar och det är många fler än förra säsongen. Vi har fått till ett bra lag med bra kamratanda och träningsdisciplin., berättar Mattias alias Kralle.

Säsongen för det här gänget satte i gång redan i september med det äldre skulle kalla fysträning, men mest handlade om bra, lekfulla övningar – som ändå förbättrade varje spelare.

Utomhusträningen på is inleddes sent i november, sedan dess har U10 tränat träget två gånger i veckan.

– De allra flesta kommer till varenda träning. De vill vara med så ofta som möjligt och hade vi haft träning fyra gånger i veckan, så hade de kommit då också, säger Kralle.

Laget har också hunnit med tre matcher. Alla mot Falus BS som två gånger ställt upp med spelare som varit något yngre, och en gång med ett lag där spelarna varit två år äldre än Borlänges.

– Det har blivit seger i varje match, och vilken glädje våra killar visade när de slagit Faluns äldre gäng. Härligt att se.

Eventuellt kan det bli ytterligare någon match, men det här gänget ”krutar på” ändå. Med en laganda och sammanhållning som följt med de flesta sedan skridskokul och bandyskolan.

Text och foto: Gugge Häglund